lördag 3 oktober 2009

Tårar som känns så främmande, kommer så sjukt lätt fram när någon som betyder hur mycke som helst hör av sej!
Frågan man ställer sej när man väl hörs av är! Varför pratar vi inte oftare?
Visst, vi har våra egna liv i olika städer! Men en gång så fanns vi här för varandra å ställde upp i vått å torrt! varför ska allt ta slut bara för att vi inte längre bor i samma stad? Vi bor inte längre ifrån varandra än att vi kan hälsa på!
Det sjukaste är väl att så fort vi börjar prata så har vi samma snack som förr! Som om tiden stod stilla! Men vi båda vet att så mycke har hänt!
Vi är inte längre samma personer som vi en gång var! Men fortfarande älskar vi varandra för dom vi "är" eller var!
Men Det kanske är så att vänner alltid består??

Jag har i alla fall återfunnit en av mina bästa vänner ikväll!
Vi har kännt varandra i endast två år, men vi har något som få andra har!

Kärleken kommer å går! Men vänner kommer för fan alltid att bestå!

Inga kommentarer: